Det är lättare att vara pessimist än optimist

[Sorcerer]

Lite hastigt så så har jag inte läst igenom någons svar till denna tråd (ännu), men själva artikeln känner jag stämmer rätt bra, iaf. det sist nämnda, jag vet för jag är själv en STOR pessimist, har varit det så länge jag kan minnas, och det stämmer det här, jag känner STORA lättnader med jämna mellanrum för olika saker, jag förbereder mig alltid för det värsta när det gäller det mesta, jag kan ta ett prov som ex. Får jag underkänt på ett prov så är jag beredd på det, besvikelsen blir inte direkt enorm, utan jag börjar istället direkt titta på dom fel jag gjort (ibland vet jag redan hur jag ska göra på omprovet innan jag börjat gå igenom felen ordentligt), och klarar jag ett prov då är det som sagt en mycket stor lättnad, som om en stor börda (eller vad det nu heter) lyfts från mina axlar. Det är inte ofta jag uttrycker mig om mina problem och saker jag oroar mig över, framförallt för att om jag inte lyssnar på andras problem så varför ska dom då lyssna på mina? Jag menar om någon berättar om ett problem den individen har så berättar jag ju om ett av mina, sen så är det ju också så att jag inte har så väldigt många "närstående" människor som jag tycker lämpar sig för att jag ska berätta om mina problem (iom. att många av sakerna jag är orolig över oftast är rätt personliga), så jag kan inte påstå att jag är en av dom som gör ett negativt intryck på min omgivning... jo ok jag har ju den här tendensen att vara lika dryg mot en person som den personen är mot mig, men jag tror inte det har något med pessimisn eller optimism o göra...

Nu ska jag iaf. ta o stänga ögonen en stund (läs "sova" ) och sedan läsa alla andras inlägg... trevligt med en... vad ska jag kalla det... upplysande/fakta kanske är rätt ord (?) artikel...

edit: jag måste bara lägga till en liten notis om det här med frasen "det ordnar sig"; för mig har det där väldigt stor betydelse vem det kommer ifrån, kommer det från en klasskamrat jag aldrig umgåtts med utanför skolan betyder det nästan ingenting-ingenting, kommer det däremot från någon god vän (eller förälder/släkting) jag känt under flera år och umgåtts med vid olika tillfällen så har det faktiskt för mig en innebörd och då lyser det ibland upp och plingar till också tänker jag "javisst fan gör det det förr eller senare"

[Tideypoo]

What sallow said

Most of the time you just need to share the pain, as it were... nothing worse IMHO than people trying to solve your problems for you..

Tidey

[hickenZliZe]

Jag är en pessimistisk optimist.
Jag vet att det händer skit,men jag grubblar inte på det.
Jag vart rånad i Lördags inne på ett disco. Efter att de första chockenrna släppt så tänktejag inte så mycket på det.
Men nu grubblar jag som fan,på olika antirånmöjligheter.
Men jag tänker inte den händelsen styra mitt uteliv så att säga.

En del kan se mig som blond,blåögd och svävar högt i det blå. En svag person, men å andra sidan,överlever man mobbning i drygt hela grundskolan,massa trassel hela tiden resten av livet, så är det ett under att jag har så mycket kompisar som jag har.För jag tror fortfarande på det goda i livet. Att det det innerst inne finns gott i människor.

Kan tillägga att jag var nog den första 15-åringen med 20-årskris

[[GTI]Raskolnikov]

Jag har väldigt svårt att vara pessimist. Mest för att jag oftast är glad, och de få gånger jag är deppig vet jag att det kommer att gå över, eftersom jag oftast är glad. Konstigt argument...men det stämmer ju!

Sen så gillar jag att tänka i ett större perspektiv...i ett 5årsperspektiv så är alla problem rätt futtiga. Säg att jag oroar mig för att missa en tenta. Det värsta som kan hända är kanske att jag missar tentan och pga det hoppar av utbildningen. Men om 5 år så har jag förmodligen ett jobb eller pluggar nåt annat...och kommer att vara lycklig ändå...så min lycka hänger liksom inte på den här tentan.

Måste nog erkänna att jag lider av lösaproblem-nojan. Problem är till för att lösas...vafan skulle dom annars vara till för? Men dock måste jag säga att jag hellre säger "tyvärr kan jag inte ge några bra råd" än ger ett dåligt råd. Sen måste man ju säga nånting om nån beklagar sig över nåt...man kan ju inte bara byta ämne...så ett "det ordnar sig nog ska du se" brukar slinka ut.

Kan tillägga att jag var nog den första 25-åringen med 20-årskris

[magnusbear]

damn, jag är nog mer optimist! Är alltid glad för att hitta på nya saker i livet!! Men kan oftast bli besviken om de inte blir av...men man lär sig av sina misstag, det gör jag iaf och försöker inse att allt inte är så bra i livet Men! det mest är det iaf.

[[FB]Sara]

[Mellow^]

Va bra en tråd jag kan säga hur kasst jag kan ha det ibland, jag ser mig själv som en optimist men inte just nu då =)
Som vissa vet har jag opererats i tisdags alltså den 21 eller vilket datum det nu va. iallefall så får jag gå med gips i 2 veckor.
Nästa fredag ska jag ta av mitt gips (8de oktober) och då ska jag få göra ännu en operation för det inte har läkts rätt fick jag reda på idag.
Man får ju hoppas att det går till någon bra även om jag kommer att bli lite gnällig.
Så nu sitter man här och äter morfin piller tills allt blir bra?
Nej så ska man börja rehabiliteras i 2 månader, fy f** alltså får hoppas att min tumör kommer att gå bort med åren bara!

[[GTI]&an_oger]

Tja jag hade väll inte tänkt prata om det då det är mot min natur att göra det men här komer det i alla fall. (undanbeder mig sympati)

Jag har jobbat som "handy man" sedan jag sluta skolan 97, Den stora delen av den tiden har jag varit med o byggt up min fars företag med snickeri, trägård, elektronik och modeljärnväg.
I böjan av föra året så blev min far sjuk och efter ca 9 månader så lyckas läkarna (se kvaksalvare) här på byn skriva en remis till en läkare i östersund.
3 veckor senare liger min far på operationsbordet och dom gräver ut en hönäggs stor tumör från hans högra balansnerv som växt i över 4 år.

Så långt går dena historia bra men jag är redan införståd med att det på något viss komer gå åt helvete med någoting.
Föra veckan hände det då revisorns slarv äntligen avlönades sig i en konkurs och jag står nu utan jobb allt för att min pappas sjukdom inebär att allt inte dubbelkontroleras.
mamma o pappa står utan försörjning även min bror står utan jobb.
Pappa komer förmodligen gå i PK och mitt familjehem komer gå på exekutiv auktion.
Detta har jag varit medveten om i över ett år och nu så siter man bara o konstaterar skadorna och funderar på hur i helsike vi ska undvika att några av våra leverantörer ska drabbas för hårt.

Samt att flera saker som man har fundera på o göra inte längre är en möjlighet längre, Så jag har fått lagt flera saker på is men sådant kan man leva med.
men jag övertygad över att en fullblods optemist vid deta läget skulle sitta på hispan eller klätra på väggarna.

jag är en pesemist som vet att allt går åt skogen en dag och att den dagen så har jag flera val att göra, Just nu så siter jag o planerar över hur jag ska fixa nytt jobb o hur jag ska övertala banken att låna ut 100 till en arbetslöss kille i norrlands inland.



Jag är som sagt var pesmist ut i fingerspetsarna och många säger "men är det inte trist o vara en sådan pesemist" o sedan så ser man dom på helgen när dom hitta flickvänen/pojkvänen i säng med fel mäniska.
Helt plötsligt är världen svartare än svart och dom käner sig så svikna och besvikna.
Om sama sak drabbar mig så komer jag käna mig sviken men jag blir inte besviken då jag redan vet att något kan gå åt helvete och jag har redan avsluta min period av att kämpa mig up för man kan alldrig sänka en pesimist längre ner än pesemisten själv kan.

Men å andra sidan så kan man mycket lätare glädja en pesemist genom att göra så att allt inte blir svart.
En pesemist fester tex blir alltid lyckade då han lätt blir glatt överaskad bara genom att se någon han käner på festen.


Det är den posetiva pesemisten sätt o se på livet.......... sedan fins den farliga pesemismen, Den är inte bra för då går man alldrig på festen för det komer bli så väldigt dåligt.
Det är den pesemisten som inte ser möjligheterna i något dåligt utan siter o beklagar sig om det ena o det andra.


Jaja det var mina ord o det jag skrev var endast för att vissa på den posetiva pesemistens sätt o se på något som får svart att verka ljust, o inte för att få medlidande på något vis.

[[GTI]&an_oger]

[magnus]

Wow Oger, jag blir rörd av din historia. Du verkar vara en ruskigt stark människa. Jag blir genast övertygad om allt kommer ordna sig

Jag är den ibland blåögda optimisten, men mina känningar brukar ofta vara rätt (förutom på Prodegy, som är för mörk!!).

[Nimda]

[magnus]

*Offtopic*

[Richard Olsson]

själv e man en possitiv pessimist, trvis med det

[The Unnamed Mj0]

Någon måste mata mig med lyckopiller när jag sover för jag har varit överlycklig varje dag utan anledning i ett halvår Alltså visst kan jag blir tjurig och arg. Men det går liksom över på 10 sekunder sen har jag mitt megasmile där igen, jag tycker allt flyter på mycket bättre om man har en posetivare inställning till det iaf Jag har slutat grubbla över saker och ta det som det kommer. Hur jag har blivit såhär glad har jag absolut ingen aning om, inget speciellt "bra" som har hänt direkt men heller inget dåligt. Jag kanske nöjjer mig med det ? Vad är jag då ? En optimist bara ?

[kanzinho]

mitt motto här i livet är att alltid tänka positivt.. om jag inte haft det mottot vet jag inte om jag skulle ha klarat den hårda vardagen som varit för min del..

Min pappa kom dagen innan nyårsafton ett och ett halvt år sedan och sa att han inte hade några känslor kvar för mamma, det kom som en chock för vem kunde anat det innan :S? mamma kom i chocktillstånd och det gjorde min syster med.. Mitt motto höll mej normal och jag gjorde allt för att min mamma och syster inte skulle gå in i väggen så att säga.. inte nog med det 4 månader senaer kom chockbesked igen då farsan "redan" hade hittat en ny.. det blev tvister hit och dit om han hade varit otrogen med mera med mera då han sa att det hade han verkligen inte.. Jag försökte övertyga mamma att farsan talar sanning (det brukar han göra) men morsan envisades med att säga att han va en otrogen jävel... jag fick återigen ställa mig in på att försöka få allt tillbaka till vardagen (med hjälp av min far tack å lov)... Nu står vi här med ett hus som har sålts, morsan hade inte råd att ha kvar det, och skall flytta till nått vi inte har, huset ska vara tomt i december och det e inte ens säkert att vi har någonstans att bo till dess och då blir vi tvugna att flytta till våra kusiner (jätteskoj:S) tills vi hittar nått nytt...

Men som sagt, jag tänker positivt i varje situation FÖR jag vet att förr eller senare ordnar sej allting bara man står för det och kämpar för det...

Jag tror också på att stress kan minskas radikalt om man försöker tänka positivt i varje situation... de som tänker negativt riskerar att åka ut för stress och "gå in i väggen" 100 % ner än de som tar det lugnt och tänker positivt ist för att stressa!

SÅ mitt råd till hela världens befolkning är att tänk positivt i varje situation.. att tänka "det går inte tänka positivt i denna situationen" är också en negativ tanke tänk på det... Världen skulle varit mycket mer bättre!

over and out

[hickenZliZe]

Jag börjar dagen med lite Bobby Mcferrin-Dont worry
Då känner jag att jag kan ta itu med dagens bekymmer.
Min polare säger att jag har snabbt att komma över saker, tex när jag vart rånad så var det ju runt 30 minuter max som jag grät,var arg och så vidare.Efter det så var jag mer eller mindre normal igen.

[Derox]

hicken... jag skulle nog mer vart arg när nån försökte råna mig... skulle blivit skitsur och börjat slåss.... och detta är även fast jag ALDRIG slåss

[Fairlane]

[Fairlane]

Att vara pessimist eller optimist, det är frågan!

Är det lättare att vara pessimist? Tja, det säger många, med motiveringen att man inte blir lika besviken om det går åt helvete.

Är det lättare att vara optimist? Tja, det säger många för att då är det lättare att ta även misslyckanden med en klackspark.

Vilket gäller? Jag vet iallafall vad jag tror, men tänker inte avslöja det än, svaret kommer längre ner i texten.

Först och främst så bör man veta att vissa människor är obotliga optimister, andra obotliga pessimister och den stora mängden människor varierar sin optimism/pessimism beroende på ämne i livet.

Obotliga optimister bör vara rätt lyckliga såvida de är åtminstone en aning realistiska. För omgivningen är de ofta upplyftande personer, men ibland kan de vara riktigt jobbiga individer. Tar man det i liten skala så kan det vara tröttsamt att arbeta med en optimist som tror att allt kommer att ordna sig, fast det inte gjort det i de senaste 10 projekten. Alla tidsuppskattningar man får från denna person kan man kasta i papperskorgen direkt, såvida de inte är en realistisk optimist. Detta är dock rätt lätt hanterbart. Värre är det när man precis blivit dumpad av sin stora kärlek och den obotliga optimisten kommer och säger "Det gör inget. Det finns ju tusentals underbara människor därute." Självklart har han/hon rätt, men det är INTE vad man vill höra just då. Man skiter fullständigt i alla andra, man vill ha SIN kärlek.

Obotliga pessimister lever nog ett jobbigt liv. Istället för att njuta av det som faktiskt är bra för stunden går de och funderar på vad som kan gå åt helvete. Att jobba/umgås med en sån här person är också rätt jobbigt för alla roliga/intressanta förslag som kommer upp förkastas med "Det kommer ändå aldrig funka.". Till slut vägrar man komma med idéer och förslag.

De flexibla lever bra i många lägen och mindre lyckligt i andra. Vissa är pessistiska om sin chans att finna kärleken, men optimister i övrigt i livet. Andra tvärtom, en tredje sort optimister om det mesta utom arbete, etc, etc. Hit hör nog de allra flesta och dessa människor är härliga att umgås med så länge man inte trampar in när de är inne i sin deppfas över kärleken/jobbet eller vad det nu är. Eftersom vi alla hamnar i detta läge då och då så finns man där och ställer upp och hjälper till (och undviker idiotkommentarer i stil med "det finns 1000 andra tjejer). Jag tror också att denna sort är den mest realistiska normalt sett.

Vilken sort tror jag är lyckligast totalt? Jag tror faktiskt att "de flexibla" vinner den kampen. Optimisten borde ju vinna, men jag tror att denna riskerar så mycket skit i livet att han/hon aldrig når samma lycka som andra. En förlorad kärlek gör ju inget eftersom det kommer en ny? Om man känner så, kanske man inte känner lika starkt när man väl är kär? pessimisten kan aldrig vara den lyckligaste eftersom han/hon alltid kommer att oroa sig för att det kommer gå åt helvete ändå, även när allt är perfekt.

Sist men inte minst: När pessimisten står på botten och säger "Nu kan det iallafall inte bli värre", så svara optimisten glatt "Jodå, det kan det visst"

[OneSideRed]

Tjo

Läste precis igenom Fairlanes inlägg... Enligt det skulle jag vara en blandning av obotlig optimist och flexibla...

Jag är alltid glad och gör det mesta för att omgivningen ska må bra... men jag är inte den som är som i Fairlanes exempel den som säger: "Det gör inget. Det finns ju tusentals underbara människor därute." Utan jag försöker istället lista ut vad den andre behöver höra och ger dem det... har lyckats bra än så länge. Men alla har ju dåliga dagar, även jag ( tro det eller ej ) men de dagar tycker jag förflyter utan större problem, så inga större bekymmer än så länge i livet