Det är lättare att vara pessimist än optimist

[[FB]Sara]

Har du någonsin haft en period eller perioder i ditt liv då allting bara går fel och du inte kan göra mer än att oroa dig och uttrycka din sorg i bitter sarkasm? Och då ständigt fått höra den berömda frasen "ta det lugnt - det ordnar sig" ifrån folk i din omgivning?
Faktum är att den frasen oftast fungerar dåligt för de flesta människorna.

Man ska inte försöka bota den här typen av pessimister genom att säga att det ordnar sig och att de ska lugna ner sig. Det bara ökar ångesten och oron. Självklart är det inte någon annans fel än pessimisten själv och det är aldrig kul att lyssna på någon annans ältande om hur jobbigt allting är.

Det är just det den typiska pessimisten gör fel, nämligen att tala högt om sin oro hela tiden utan att inse att andra i ens omgivning blir negativt påverkade.

Jag har läst lite om vilka olika sorters pessimister/optimister man kan dela upp folk i, och då har vi bland annat den typiska strategiska optimisten. Han som utgår från att allting kommer att gå bra och försöker grubbla så lite som möjligt om det.
Sedan har vi han som från första början ser i sitt inre hur allting rasar samman. Han som andra kan tycka är helt hopplös, den defensiva pessimisten.

Men det vi inte vet är att den defensiva pessimisten kan använda sig utav sin oro på ett konstruktivt sätt, nämligen genom att han kan spela upp olika scenarion i sitt huvud, där saker går fel och därmed förbereda sig bättre för det och vara mindre sårbar än optimisten! Dessutom så har han oftast ett rikare känsloliv än optimisten i.o.m att han får känna sådan stor glädje och lättnad efter att han känt ständig oro och ångest och det sedan gått bra. Alltså är han en possitiv pessimist!

Det här är bara en teori och passar knappast in på många och det är alltid behagligare att vara den mer avslappnade typen, men det kan även fungera som en tröst för pessimisten att det kan finnas något positivt i att vara en av dem.

[Volvo 240]

tycker det är bra å tänka negativt så att säga för då blir man possitivt överaskad :p
Jag är mer pessimist än optimist iaf

[mortal]

Att allt ordnar sig stämmer nog in rätt bra det med. Men man får fean jobba för det. I ca 14 månader har jag haft ett rent helvete, jag vaknade upp en morgon och då sa ex:et att hon flyttar, då hade vi varit tillsammans i ca 5 år och hunnit skaffa oss ett barn på 3 år. När jag kom hem från jobb så stämde det mycket väl överens med det hon sa på morgonen, hon skulle flytta. Jag såg dem packade väskorna och tågbiljetten.

Då tog hon med sig vår gemensamme son och var borta i 6 veckor. sedan dess så har grabben pendlat i mellan malmö och nyköping under 1års tid. Och ex:et varvade mellan mig och en annan kille i nyköping.

Fick ett brev ifrån hennes advokat för ca 3 månader sedan att hon tänker söka om ensam vårdnad och att vår son skulle bo permanent hos henne i nyköping.

Efter det brevet så var striden igång och jag lämnade in en stämnings ansökan om fortsatt gemensam vårdnad men permanent boende i malmö då jag tyckte det vorde rimligast då han var född och uppväxt här och hade sitt dagis i malmö.

Förra veckan så tänkte jag att jag skulle försöka nå fram till mitt ex och försöka att få henne att förstå att det inte kommer att gå någon vinnare ifrån denna fight utan det kommer gå 3st förlorare. Den som inte får ha vår son, vår son när han inte kan träffa den ena lika mycket som den andra, och till slut den andra för att den kommer se sin son ledsen ett stundtals gånger för att han inte kan träffa oss båda.

Jag gjorde som så att jag skrev ett brev till ex:et som var skojigt skivit samtidigt som jag flätade in sanningen i det roliga. Hon förklarade sig ofta med att inte kunna andas när hon fick panikkännslor så för att skoja till det hela lite så vakum-förpackade jag hennes favoritdjur. Nämligen ett kramdjur i fromen av en gris. Samtidigt så bjöd jag ner henne till malmö och skickad eupp ett par biljetter så det inte fanns mycket att tänka på utan det var bara att komma ner.

Detta och lite annat(slutat röka, har ett otroligt bra jobb om man jämför med det innan) fick henne att tänka om och nu är hon på väg ner igen till malmö så att vår son kommer att ha båda sina föräldrar i en och samma stad.

Så visst, allt ordnar sig om man bara försöker.

[icebreaker]

Offtopic:
Grattis som ***** mortal.

Ontopic:
Jag brukar för det mesta tänka lite åt Murphy hållet men det har
egentligen inte med känslor att göra utan snarare när jag gör något
exempelvis med datorn eller snickrar eller dyligt. Om man tänker till
lite medan man gör det som man ska så kan man gardera sig lite.
Vet inte om man kan tolka det som ett kvalitetstänkande, det jag gör
ska klara att allt rasar runtomkring.

Sedan att det kan krascha iallafall det skyller jag oftast på fairlane.

[[SM]Harvey Wallbanger]

Life's a piece of shit,
When you look at it.
Life's a laugh and death's a joke it's true.
You'll see it's all a show.
Keep 'em laughing as you go.
Just remember that the last laugh is on you.
And...

Always look on the bright side of life.
Always look on the right side of life.
[whistle]

[magnus]

Mitt ex och hennes pojkvän gjorde slut i Söndags. Hon var jätteledsen så jag åkte ner till Malmö över kvällen/natten för att trösta henne. Ingen lång grej, ett par timmar, sedan var jag tvungen att åka hem för att jobba. Det var inte så mycket att säga, förutom att "det kommer att bli bra, det ordnar sig, jag finns här", men ibland så behöver man höra just de orden från någon man litar på. Oavsett hur mörkt saker och ting ser ut.

[mts]

jag har gått steget från att vara pessimist till att vara en kall cyniker. Jag vet att det mesta löser sig förr eller senare, men jag ser _alltid_ de dåliga grejjerna innan jag ser nånting bra öht.
Som nu t.ex, jag sitter som projektledare för en grupp som kommer att bli underkänd kl. 10.15 imorgon bitti. Jag ser ingen mening med att göra klart det jag jobbat med sen klockan halv sju imorse. Ni kan ju räkna timmarna, dra bort två och en halv timme för mat och fundera lite över känslan att ha slängt en hel dags (eller ett par med tanke på vad jag har ådstakommit pga att jag planerat dåligt för gruppen och har skuldkänslor för det) arbete för att imorgon gå till examinatorn och ta kritiken, kugga kursen och komplettera den senare.
I skrivande stund ligger flickvännen och sover två meter härifrån. När jag stängt av datorn och lagt mig brevid henne kommer allt att kännas bra, hon är just nu det enda som gör att jag orkar vakna imorgon bitti och pallra mig iväg till mitt möte. Att det ordnar sig? ja, men endast genom hårt arbete och total koncentration på uppgiften.

[[FB]Sara]

[mts]

saken är den, att även om du kuggar ett prov, misslyckas med en uppgift måste du tänka att du ändå fått ut något av det. Jag har ett par kurser som jag verkligen inte lyckas med på tentan. Jag har skrivit om den tre ggr och fortfarande inte klarat den. Däremot kan jag ämnet så mycket bättre än de omkring mig att jag lätt svarar på deras frågor.
Förr eller senare ramlar saker och ting på plats, när de mognat liksom. Att studera handlar minst lika mycket om tiden utanför böckerna som inuti dem, Det spelar ingen roll hur mycket du pluggar om du inte är mottaglig för det du pluggar. Att vara studietrött är en grej, att misslyckas är en annan grej. Om du inte klarar det du håller på med just nu är det inte mycket att göra åt, du är ung och har tiden framför dig. Att det ordnar sig med det problem du har just nu är ju en sak, du kommer att ha så mycket andra problem med tiden som ockskå kommer att ordna sig.

[[FB]Sara]

du har antagligen rätt men jag har väldigt svårt att se det på det sättet..

[mts]

klart att du har... det är lite så det ska vara, alla andra ser allting så mycket bättre för att de själva inte sitter i situationen själva.

[Dude]

Efter gymnasiet fick jag den klassiska paniken om vad jag skulle göra och vad skulle det bli av mig, framgångsrika föräldrar med akademisk bakgrund och syskon som redan gör karriär gjorde allt bara värre.
Men det var bara att inse att jag inte måste följa deras fotspår, lyda alla påtryckningar eller alla måsten. Så jag åkte utomlands i några månader och levde loppan, kom hem igen med massor med ny enegri, började plugga lite och insåg väldigt snart att jag inte var redo för att börja plugga på heltid och saktade ner lite. Jag hade kvar mina gamla jobb så jag jobbade vidare och livet var frid och fröjd. Föräldrarna insåg att jag måste hitta mitt.
Nu har jag hittat vad jag vill plugga och förbereder mig för fulla muggar.
Frasen, ta det lugnt det ordnar sig, har funkat helt utmärkt för det gör det.
Nu har jag fått väldigt många snälla knuffar i rätt riktning och haft en hel del fördelar som troligen hållt mig svävandes i vetskapen om att det verkligen kommer ordna sig.

Mitt tips till tonåringarna här på Maffia som börjar få panik om vad dom ska göra i framtiden är att ta det lugnt. Ut och res. Flytta till London i några månader, bo med 12 internationella studenter i en 25 kvm lägenhet, köp en enkel biljett till Alperna ta pengarna mormor lagt undan till dig för "något riktigt viktigt" och åk skidor i 4 månader eller backpacka i Thailand. Alla pubar söker en bartender, diskplockare eller inkastare.
Undvik bara Medelhavets party-öar för du blir tveklöst alkolist när du kommer hem.

Ta din tid och känn dig för, kasta inte dig in i något du kommer ångra.
CSN vill otroligt nog ha tillbaka sina pengar senare och tvekar inte för att bussa Kronofogden på dig.
Flyttar du hemmifrån kommer det något som heter räkningar och du har bara 30 dagar på dig att betala dom och då har det redan kommit en ny.


Allt du gör kommer inte vara roligt hela tiden. Det är nästan omöjligt.

Du ångra att du öppnade dörren den gången när Radiotjänst stod utanför, slå dig själv i pannan när du blir hotad med inkasso för att du festade upp dina sista 200 kr som skulle gått till el räkningen, sucka djupt på bakfyllan efter att du blev hotad med vräkning för du hade efterfest igår, kompisar som dör, släkten går i graven och undra om du hann söka till högskolan i tid?
Det är saker som alla går igenom men det är bara att gå vidare, intala sig själv att det ordnar sig och inser att SVT kanske faktiskt behöver sina pengar till att göra nya program, du betalar dina räkningar i tid och blir du vräkt så kan du alltid sova på soffan hos en polare tills du hittar en lägenhet.

Att vara konflikträdd löser inga problem. Ring alla jobbiga samtal, skicka alla jobbiga mail, svara på töntens SMS från i helgen, hjälp en tant över gatan, håll upp dörren för mamman med barnvagnen och du mår genast mycket bättre.

Visst hugger det till i magen när man trampar snett här i livet, allt känns som ett helvete och gnistan försvinner för en stund men tro mig, det ordnar sig.

[Volvo 240]

[[GTI]Quest]

Ett känt faktum är att när man väl ska stå på sina egna ben och ta val från höger eller vänster eller möjligen det man kallar den gyllene mellanvägen är en lektion och ofta ett stort nederlag varje gång i början av livet.

Väldigt få personer lyckas med sina första val och kommer ofta välja fel och får surt betala det sen med hjärtesorg,ekonomiska problem eller en fet spark i röven.

Detta är exakt det du pratar om sara att om man då redan har målat upp fan på väggen innan det händer så vet man ju om det och kan ta det med en nypa salt när det väl händer och kan då oxå säga för sig själv.

Jag visste det skulle gå åt helvete men det ordnar sig alltid..

Efter att i minst 10 år kämpat med allt från separationer och få träffa min dotter i halvtid till att kronofogden hotat med att ställa mig på gatan och dra in alla mina tillgångar,konkurser på företag till efterföljande arbetslöshet och svek av arbetsgivare så kan jag verkligen säga att allt löser sig till slut.

Det hjälper att bita ihop och ta ett steg framåt istället för att gå tillbaka till hörnet med mössan i handen och bara titta på när världen rullar förbi och du känner at du har fått en punktering och inte har slantarna att laga ditt däck som sprack.

Kontetan av det hela är var pessimist,ta smällen och vänd dina nederlag till nåt positivt för det kommer att ge dig styrkan och självförtroendet till att se livet ur ett annat perspektiv och det kan bara vara positivt och kommer dessutom ge dig styrka att klara det nästa gång.

[dcH-]

Kul att det löste sig Mortal!
Bra skrivet Sara.

[magnus]

För ett par år sedan så var jag i en trist situation.

Jag hade ett skitjobb, som varje månad blåste alla anställda. Jag vantrivdes och sa upp mig från jobbet, utan att ha ett annat. Saker och ting skulle väl ordna sig tänkt jag. Dagen efter så berättade killen jag bodde hos för tillfället att jag var tvungen att flytta. Han hade blivit antagen som doktorand och behövde ro att plugga. Två-tre dagar efter detta så brann mina föräldrars hus ner. Jag hade alltså inget jobb, och höll på att bli hemlös i en främmande stad, samtidigt som att jag inte kunde flytta hem.

Av någon anledning så skrämde dock detta inte mig riktigt.. jag började med att hjälpa mamma, pappa och syrran med huset, rädda det som räddas kunde, och började sedan fundera på jobb.

Det var under IT-bubblan, så jag gick in hos en av de stora bemanningsföretagen, skrev in en CV där jag skrev om min datahobby, linux, lite programmering och ett brinnande instresse. 5 minuter (!) senare så ringde företaget och ville ha in mig på anställningsinterviu nästa dag.
Jag fick jobbet tre dagar senare.

Jag började nu ringa alla människor som jag kände för att hitta någon plats att bo. Men det så inte ljust ut tyvärr. En vecka efter detta så ringde telefonen. Det var en tjej jag strulat runt för ett par månader sedan. Hux-flux hade hon blivit tillsammans med sitt ex, och så hade vi inte träffats efter det. Hon undrade hur jag mådde, och vi pratade ganska länge om allt möjligt. Jag berättade sedan om min situation, och hon erbjöd mig rum i ett kollektiv som hon och två andra tjejer bodde i.

Sagt och gjort, jag hade nu både ett bra jobb, och bodde tillsammans med världens tre snyggaste och roligaste tjejer.

Allt ordnade sig då i alla fall. De hade nog varit lätt att fått panik och deppat ner sig när allt så som mörkast ut, men istället tog jag tag i allt, och så löste det sig.

Ps.
Schysst att saker och ting löst sig bra Daniel
Ds.

Pps.
Riktigt bra skrivet Olle!
Dds.

[Tideypoo]

[crab_people]

ok men hur ska man trösta någon då? är ju ganska ofta som man inet kan komma med praktiska råd utan måste snacka skit.

[[GTI]Sallow]

[magnus]